Min älskade älskade älskade pappa

Jag har länge nu velat skriva detta inlägg för att kunna förstå, kunna få svar på varför mina kännslor är som dom är. Jag önska jag kunde göra något. I natt kom du till mig i min dröm pappa du sa att allt var ett skämt och att du skulle kedja fast oss så vi aldrig kommer lämna varandra igen, du höll om kevin i drömen sen lämnade du oss inte du kramade bara oss, allt var som vanligt igen. Vakna upp i min säng som har varit sjukt kuslig på sistone jag vill inte sova själv, håller om mina kuddar för att kunna känna mig trygg vilket inte hjälper.

Mina kuddar kunde inte göra något åt denna känslan, vaknar upp helt förvirrad och kollar om din tavla står på sin plats och blir helt tom igen. Drömmen var inte äkta. Hela dagen i dag har jag tänkt på de orden du sa att du skulle kedja fast oss så vi aldrig kommer lämna varandra igen. kan det inte vara så snälla? visst är det pappa helg i dag?

 

Jag undrar vart du är nu min vackra pappa, sitter du på ett moln och kollar ner på mig och kevin? Jag saknar ditt leende, jag saknar ditt underbara hår, jag saknar dina armar, jag saknar ditt varma hjärta. Tårarna faller nu pappa kan du se dom? Jag försöker inte att gråta men det bara kommer, jag vet att du vill att jag ska vara stark men det är inte lätt när inte kroppen vill fungera som vanligt. Jag kollar mig en del i spegeln pappa, det är svårt samtidigt som det är lätt att göra det. Jag är en del av dig, det var du som gjorde att jag kom till världen, jag har vissa drag efter dig som aldrig kommer att försvinna, jag är din dotter, jag är stolt över att vara din dotter.

 

Kommer du i håg när jag sa att jag skulle ha velat heta hansdotter i efternamn? jag kommer i håg det, jag kommer i håg när du fråga mig till baka, skulle du verkligen velat heta det? och jag svara ja. Jag tänker mycket på studenten som du vet är något jag längtat så himmla mycket efter. men nu känner jag att jag vill inte göra det utan dej. vi hade planerat så mycket, du ville värkligen vara en del av min sista tid på gymnasiet och min student. Jag vet att du var rädd pappa att jag skulle göra fel beslut. lämna dig... men nu blev det tvärt om.. du lämna mig.. alldeles för tidigt. Pappa jag behöver dej. jag vill ha dej i mitt liv. du är en del av mig. jag ser inte skärmen längre nu tårarna blockerar.. snälla kom tillbaka till mig, säg som i drömmen att detta var ett skämt.

 

Försöker torka bort tårarna pappa. Jag har inte gråtit mycket, jag har inte kännt mig ledsen, jag har inte kännt någonting. Jag fattar inte det här. känns som om du har sagt till mig att fixa allting som måste fixas. Jag flyttar åt dig, betalar dina räkningar och massa andra saker just för att du har sagt till mig att göra det eller hjälpa dig. jag vet att jag inte kan springa i från mina kännslor men jag försöker jag vill inte förstå, jag vill inte höra jag bara springer och springer, för du vet vad mycket jag älskade att springa. vi sprang även tillsammans och du var helt utmattad när vi äntligen kom ut från 3km spåret i vågbacken och jag har alldrig sett dej så utmattad och trött som efter det. kan erkänna att jag tog i lite extra för att se om du kunde hänga på, blev så stolt över dig. Det är jag än pappa, du och jag mot världen pappa.

 

JAG ÄLSKAR DIG MIN VACKRA PAPPA, DU OCH JAG MOT VÄRLDEN PAPPA

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

 

 

Så otroligt fint skrivet gumman, vi kanske inte riktigt vet vart han är, men han kommer alltid vara där du är, han kommer alltid vara en del utav dig. Jag vet att jag har sagt det en del gånger nu, men hör av dig! Hör av dig när du vill prata, när du vill gråta, när du vill skratta, när du vill kramas, eller bara vill vara. Vill så gärna vrida tillbaka tiden åt dig, men att finnas kanske är det enda jag kan göra just nu? Säg till om du vill att jag gör något åt dig. Älskar dig så mycket, tänker på er <3333

Kram kära Linn.....din pappa och jag var nära vänner i unga år och gjorde mycket kul tillsammans....din pappa var så en så fin människa....lite blyg ibland...och jag har alltid haft honom i mina tankar även om vi inte umgåtts efter vi blivit vuxna....livet är inte rättvist och jag tänker på er och lider med er som mist en sån fin pappa....kram kram / Katarina

<3 <3 <3 <3 Det är så overkligt och tragiskt! Många bamse kramar

Vad fint skrivet Linn! Vart han än är nu så älskar han Dig och Kevin lika mycket än.Ni var det bästa han hade. Glöm inte det. Lika mycket som ni älskar honom.Vi saknar alla. Jag saknar faktiskt när han skällde på mig när jag sölade ner köket när jag lagade mat. Kramar Linn <3<3<3

Mod och Styrka till dig Linn