Det finns saker jag kan eller inte kan, saker jag förstår men inte förstår. Detta är en sak jag inte fattar, att jag har tagit körkort! Efter allt som har hänt, alla som har spottat på mig och nu mera inte kan kallas vän av mig... Så står jag upp, jag är självständig, ansvarar för mina egna handlingar och inte skyller på andra och inser vilka fel jag gör i livet så finns det fortfarande personer dom vill se mig ligga. Tuvärr så går jag inte med på det mer, jag är jag och jag kan fan inte vara någon annan, jag växte upp mycket tidigare än många av mina kompisar men det är på grund av att saker och ting händer i livet och jag måste bli vuxen för att kunna hanslas med det. Ja ja är omogen i bland men vem fan är inte det, det är väl det som gör mig just till den jag är? Kännslan som kommer att komma när jag får mitt körkort i handen kommer bestå av, blod, svett och massa tårar! Jag är då ledsen att min pappa inte kan dela denna glädjen med han men han var med mig i dag, jag hade hans halsband som gav mig styrka och han vill väl att jag ska lyckas? Så till alla er som vill se mig ligga, ge fan i mig jag vill inte ha något med er att göra! Jag förtjänar inte eran skit, för allt som har hänt har gjort mig starkare, ni vet inte vad som har hänt och ni har inget med det att göra, så låt det vara, låt min pappa vila i frid och jag med! Tack till alla som tror på mig och finns där för mig, ni är bäst! 

Vaknade upp med massa snaps från olika folk runt om i min omgivning, en av dom var från pojkvännen som befinner sig i Gotland i detta nu. Sa till han att han så klart måste toucha muren, annars är man ju inte på Gotland! Men i dag så kommer han äntligen äntligen äntligen hem! Saknat han så! Tills dess han kommer hem ska jag fixa massa saker och åka hem till pappa. Gotland väcker så mycket minnen, pappa tog med oss till fina Gotland för 2 år sedan. Bodde jämt vid ringmuren vilket var lyx enligt mig, tog många promenader runt muren, promenader på olika stränder, åkte go-cart, åt massa glass och massa annat skojj ^^ saknar dig så pappa <3 

Sömnlösa nätter, en säng som känns mer rätt än bekant, varenda kudde och det stora täcket på 160cm brett och 200cm långt luktar mer dig än mig. Är jag galen om jag med vilja sprutar din parfym på kuddarna för att känna dig nära? Känna att din doft finns kvar? Sömnlösa nätter där skolan börjar 8:15 men jag ligger vaken och stirrar i taket tills klockan passerar 3? Jag har väldigt svårt för att sova själv som du vet! Mörkret är mer skrämmande än beskyddande, vissa hävdar att om det är mörkt kan du gömma dig pappa men snälla göm dig inte för mig du vet vad rädd jag är. Visa dig bara. Visa att du är vid min sida gjämt och ständigt! Ska ligga och stirra i taget tills mina ögon äntligen stängs nu pappa! Beskydda mig från mörkret är du snäll 

Är detta slutet? Vad ska jag göra nu? Och varför ringer du inte? Sakta men otroligt jobbigt smyger sig känslorna på, begravningen av min fina fina pappa som var för 2 dagar sen känns dom en timme sen. Jag sjöng för dig pappa hörde du mig? Jag försökte bara nå dina öron ingen annans. En vit kista stod framme i kapellet med ett brunt kors på, kors av jord. "Ur jord har du kommit jord skall du åter bli" korset var planerat på kistan över ditt huvud. Jag var som i en trans när jag sjöng, jag fastnade likom i korset alla geometriska vinklar. Vet du vad pappa? Korset ägde inte 90 grader perfekta geometriska vinklar, och vet du varför? För att ingen är perfekt. Du lika som jag hade våra brister och nu en månad senare så kan jag tänka tillbaka på dem och inse att ja du hade brister men hur jag än skulle ha barit mig åt så skulle du alltid ha varit min pappa. Hans Jansson min pappa och min ängel! Jag älskar dig! 

Ur jord har du kommit, jord ska du åter bli! En mening som inte går in i huvet på mig utan blockeras av nät. Min vackra pappa. Nej detta måste vara ett missförstånd! Detta händer inte! Dessa två saker har trillat om kull i huvet på mig sen i går kväll. Gråt som aldrig riktigt ville ta slut utan bara fortsätte och skapade åska i mig. Jag är arg, arg på rykten och svek. Arg på att behöva leva mitt liv utan dig pappa! Jag är lika ledsen för att jag är arg pågrund av detta, och ledsen för att du är borta. Jag saknar dig så det gör ont pappa, i dag är det begravning och jag hoppas fu är stolt över allt jag försökt fixat i hop men det är svårt när man har ett brustet hjärta och är bara 18 år gamal. Du och jag mot världen pappa!

Reflex västen på och 20 minuter ut i spåret. Flås, flås och flås öron som dommnar bort av musikens höga skränande i öronpropparna när hon ser som en tunnel när hon springer i hennes blåa gympaskor som har många mil tagit den obalanserade 18 åringen fram men inte bakåt. Flåset stiger då backen kommer som 18 åringen helst skulle vilja springa runt än över. Det är tufft, allt är tufft men benen och fötterna med de blåa gympaskorna tar henne ändå upp för den långa backen. Backen som igentligen bara är 100 meter känns som 100 mil. När ska den ta slut? När ska hon årka? När ska flåsandet sluta? Ingen vet, inte 18 åringen heller.