Är detta slutet? Vad ska jag göra nu? Och varför ringer du inte? Sakta men otroligt jobbigt smyger sig känslorna på, begravningen av min fina fina pappa som var för 2 dagar sen känns dom en timme sen. Jag sjöng för dig pappa hörde du mig? Jag försökte bara nå dina öron ingen annans. En vit kista stod framme i kapellet med ett brunt kors på, kors av jord. "Ur jord har du kommit jord skall du åter bli" korset var planerat på kistan över ditt huvud. Jag var som i en trans när jag sjöng, jag fastnade likom i korset alla geometriska vinklar. Vet du vad pappa? Korset ägde inte 90 grader perfekta geometriska vinklar, och vet du varför? För att ingen är perfekt. Du lika som jag hade våra brister och nu en månad senare så kan jag tänka tillbaka på dem och inse att ja du hade brister men hur jag än skulle ha barit mig åt så skulle du alltid ha varit min pappa. Hans Jansson min pappa och min ängel! Jag älskar dig!